53 - Stjärnan - An-Najm

VID den sjunkande stjärnan!

Er landsman har inte gått vilse och han är alls inte besatt.

Och han talar inte av egen drift -

nej, [det är] uppenbarelsens ord,

som en av de allra mäktigaste lär honom,

[en ängel] stark och vis. Och han framträdde i sin verkliga skepnad

över horisonten;

därefter närmade han sig till dess han stod [svävande i luften]

på två båglängders avstånd eller ännu närmare.

Så uppenbarade [Gud] det han ville uppenbara för Sin tjänare.

Hjärtat tog inte miste på vad han såg;

ifrågasätter ni att han såg detta som han såg?

Ja, han såg honom ännu en gång

vid lotusträdet [nära] den yttersta gränsen,

intill [den ljuvliga] vilans lustgård;

och lotusträdet badade [i ett bländande ljus].

Han tog inte sina ögon [från synen] och inte heller försökte han se mer än vad han såg;

han fick ju se några av sin Herres största tecken.

HAR ni ägnat en tanke åt Al-Lat och Al-Uzza

och Manat, den tredje [som ni dyrkar]?

Förbehåller ni er alltså manlig, och tillskriver Honom kvinnlig avkomma?

Det är sannerligen en ojämn fördelning!

Nej, dessa [gudinnor] är ingenting annat än namn som ni och era förfäder har uppfunnit; Gud har aldrig gett tillstånd till detta. - De följer enbart lösa antaganden och vad som faller dem in. Men ändå har vägledningen från deras Herre nått dem.

Eller skall människan få allt vad hon önskar

Nej, [de som anropar krafter som de tror har del i Guds makt, skall veta att] allt i det kommande livet och i denna värld tillhör Gud.

Hur talrika änglarna i himlen än är, är deras förböner till ingen nytta, om inte Gud har gett Sitt tillstånd; och Han ger det till förmån för den Han vill och som funnit nåd inför Honom.

De som betraktar änglarna som kvinnliga väsen tror [i själva verket] inte på livet efter detta.

Om det har de ingen kunskap; de följer bara lösa antaganden, och lösa antaganden kan inte ersätta sanningen.

Vänd dig därför ifrån dem som försummar att åkalla Oss och vars hela intresse är riktat mot det jordiska livet [och dess fröjder];

där ligger summan av deras kunskap. Din Herre vet bäst vem som överger Hans väg och Han vet bäst vem som låter sig vägledas.

Allt det som himlarna rymmer och allt det som jorden bär tillhör Gud; Han kommer att straffa dem som gör ont med [det som svarar mot] deras handlingar och belöna dem som gör gott med det högsta goda.

De som avhåller sig från de grövsta synderna och från skamliga handlingar [skall se] - även om de begår mindre felsteg - [att] det inte finns någon gräns för din Herres förlåtelse. Han har full kännedom om er, från det att Han [först] skapade er av jord och från det att ni tog form i moderlivet. Påstå därför inte att ni är rena från synd! Han vet bäst vem som fruktar Honom.

VAD ANSER du om den som vänder sig ifrån [tron för att ge sig hän åt de jordiska fröjderna]

och som ger det minsta [möjliga av det han äger åt andra] och knotar till och med över detta

Har han kunskap om den verklighet som är dold för människorna, så att han kan se [in i framtiden]?

Eller har han inte fått veta något om Moses uppenbarelser

eller hört om Abraham, som troget fullgjorde [allt vad Gud befallde honom]?

[Eller hört] att det på ingen bärare av bördor skall läggas en annans börda

eller att ingenting skall tillerkännas människan utom det som hon har eftersträvat;

och att hon [en Dag] skall få se sina strävanden [i deras rätta ljus]

och därefter få sin fulla lön;

och att slutpunkten [för allt] är [återkomsten] till din Herre;

och att det är Han som ger er orsak att skratta och Han som ger er orsak att gråta;

och att det är Han som skänker död och Han som skänker liv;

och att Han har skapat de två könen, mankön och kvinnokön,

av en droppe utgjuten säd,

och att Han skall låta det nya livet träda fram;

och att det är Han som gör [människan] rik och [Han som] förmår [henne] att nöja sig med det hon har;

och att det är Han som är Hundstjärnans Herre;

och att Han lät det forna Aad gå under

liksom stammen Thamud - [de förintades] till sista man -

och före dem Noas folk - de var de syndigaste och mest hårdnackade [av alla] -

och de [städer] som Han kastade över ända

och täckte dem med det som täckte [dem].

Vilken av din Herres välgärningar vill du [människa] sätta i fråga?

DENNE [Profet] är en varnare liksom de som varnade i gångna tider.

[Stunden] som närmar sig kommer allt närmare,

[men] ingen annan än Gud kan dra undan [slöjan] som döljer den.

Förvånas ni över dessa ord

Skrattar ni [belåtet] i stället för att gråta,

och sträcker självsäkert på nacken

Fall ned inför Gud och tillbe [Honom]!